Jag är väldigt glad att jag fick respons på DETTA inlägg. Jag trodde fler skulle kommentera eller maila om hur frisörbranschen verkligen behandlar unga tjejer. Detta är någonting som måste börja diskuteras för att fler unga ska få den rätta bilden om denna bransch. Så att dom som vill bli frisörer förstår att det handlar inte bara om att klippa hår, utan om överlevnad från alla plan.

Här är en kommentar som jag blev ledsen samt glad när jag läste:

• Tack! För att du äntligen visar den rätta sidan av denna branschen. Jag håller så mycket med dig angående skolorna, det är ingen som berättar hur det verkligen ligger till. Jag går tredje året på frisörlinjen och jag känner mig så jävla lurad på allt. Arbetsvillkor o.s.v. borde dom ta upp i 1:an, inte i 3:an!! Det var ingen som berättade för oss att när vi börjar arbeta, ska vi på en helttidsstjänst klara oss på ungefär samma summa som existensminimum är i Sverige, på sin höjd några hunda mer. Ingen berättade att vi MÅSTE vara anställda för att kunna bli färdiga frisörer. Ingen berättade att alla jobb finns i storstäderna, och att med den lönen vi får – har ingen råd att flytta. Usch, jag känner mig så grundlurad och det äcklar mig faktiskt att vi tvingas på öppet hus stå och berätta hur fantastisk branschen är och därmed ljuga för nästkommande årskull. Min passion har därmed försvunnit och jag har bestämt mig för att plugga till något annat. Kan jag inte öppna eget eller få en skälig lön är det inte värt det.

Det hon beskriver här är helt sant och det är bara en liten del om hur det egentligen är. När jag gick på frisörgymnasiet så fick vi ingen information hur det fungerar. När vi var ute på praktik så får man vara beredd på att göra ”skitgörat”, det köper man som praktikant. Jag hade tur att hamna på bra praktikplatser, så jag märkte inte det riktigt då heller. När jag gick ut så fick man köra sitt gesällprov på en gång, eller till och med under tiden vi gick tredje året. Efter du klarat gesällprovet så får du full lön på en gång och får kalla dig frisör. Men idag så har det ändrats, du ska jobba 2-3 år som lärling, leva på ca 8000 kr INNAN SKATT och göra endast skitgöra. Precis som hon i kommentaren förklarade det så kan jag jämföra det som en ”lön” för en sjukskriven. HUR FAN SKA MAN KLARA SIG PÅ DENNA LÖN? Jobba 8 timmar per dag och 80% av dina dagar handlar om att sopa hår och göra kaffe? Jag förstår helt att man väljer att byta riktning.

Jag ska inte dra alla salonger över en kam, men faktiskt – det är sanningen.

” Hej Elin!
Tack snälla för detta inlägg, känner igen mig i exakt samma som dig. Flyttade från Sundsvall dan efter studenten och började jobba i Stockholm på en helvetes salong. Tog mig ur det och kan inte vara lyckligare. Tack för att du visar att det inte bara är glamour i frisöryrket.”

Jag är jätteglad att du klarade dig igenom början av ditt frisöryrke – starkt gjort. Som sagt, jag vet hur det är och hur man mår. Det värsta är att man inte kan göra något åt det. Jag gick till facket, det var det jag kunde göra. Jag kunde välja att hänga ut salongen, men det känns väldigt omoget. En dag kanske, vem vet. Jag vill egentligen bara varna tjejer att även fast du behöver ett jobb, var noga med VART du väljer att jobba. Det kommer gynna dig i längden.

Finns det fler tjejer/killar där ute som vill dela med sig av era första år som frisör? SNÄLLA gör det, jag vill verkligen att vi ska börja påverka och sätta stopp för denna hierarki.

TACK!