Hej bästa ni!
Det är måndag, äntligen en ny vecka. Jag har varit på möten hela morgonen och ska mellanlanda hemma för att jobba framför datorn. Ikväll ska jag till Emelie för att träna, jag har huvudet fullt med annat så jag hoppas jag blir mer motiverad under dagen än vad jag är nu. Men hörrnii, jag har missat att visa er min bästa vän’s nya hår. Då slog det mig detta med att fixa håret på vänner och familj, jag själv tycker det är ett väldigt intressant ämne men det vore så kul att höra hur ni tycker. Både för er frisörer, nagel-teknologer, fransstylister etc: Men även er som blir omhändertagen utav en vän eller familjemedlem hur ni ser på saken.
Jag märker att jag blivit så dålig på för/bilder, jag glömmer oftast bort det. Men min underbara vän Nicole hade en gammal ombre ner till öronen, hela håret var gult/orange och skicket på håret överlag var inget att fira över direkt.
Jag klippte en kortare lob på Nicole för längesedan och håret hade vuxit ut den bra bit. Nicole ville låta håret vara och endast klippa topparna, forma om samt klippa en lite kortare framparti som går längs ansiktet. Det är mest för att öppna upp hennes fina ansikte, hennes ögon och få helheten se piggare ut. När man kommer till en längd som vippar och inte säger så mycket så ligger alla detaljer i klippningen. Många tror att det är bara att klippa ”topparna” längst ned och låta håret växa? Jag aldrig förstått hur man frisör kan endast se topparna längst ned som hela håret?!
Jag målade med det jag hade, hennes egna bottenfärg och ljusare upp hela håret för allt jag hade. Nicoles hår är svårt, det är så tjockt och det tar lång tid att bleka upp och framförallt få toningen att fästa. Men håret är starkt, väldigt starkt. Vissa gånger är det bra men ibland kan hennes starka hår begränsa uppljusningen så det är en balansgång att jobba utifrån.
Men nu då, hur ser ni på ”bara klippa mig hemma snabbt?”
Jag kan bara prata för mig själv men jag blandar inte ihop jobb med nöje om ni förstår. Jag tar endast hand om Nicole på min fritid och hon betalar för materialet som jag använder, annars bjuder jag henne på min tid och min erfarenhet. Nicole är min allra bästa vän och vi kompletterar varandra på andra saker i vår vänskap som gör att jag väljer att endast hjälpa henne för ett väldigt reducerat pris. Annars tar jag inte hand om någon annan vän eller bekant.
Jag klipper Pappa i köket när jag åker hem till Gävle någon gång per år. Mamma/systrar brukar komma till Stockholm så fixar jag håret på dom ibland, men då kanske dom hjälper mig med något som jag behöver hjälp med. Det jag vill komma fram till är att man ska ge och ta med vänner/familj om man nu vill det, bara för att t.ex du är min vän så ska du ta för givet att du får håret fixat gratis eller billigare? Vad gynnar det frisören som är din vän? Ingenting va?…
Jag vet inte hur många vänner/bekanta eller liknande jag har träffat på genom åren som ser ”bara klippa topparna hemma hos mig” är en självklarhet bara för vi känner varandra? Jag blir enormt provocerad, extremt. Förr när jag festade mycket och var på förfester: Då kommer det fram tjejer och frågar om jag kan styla deras hår? Alltså, jag gick i taket. Förfesten fick en lite tajt stämning men folk lärde sig att inte fråga efter det.
Jag håller det öppet för diskussion, så ser jag på det i alla fall. Jag vill separera jobb och privata relationer så pass mycket som det går, det gäller även om min vän/familj vill betala fullt pris för en behandling hos mig. Jag har lärt mig det genom åren, att som sagt separera dom två delarna.
Men man kan inte stick under stolen med att få umgås med sin bästa vän i fyra timmar är inte fy skam.
Kommentarer
Tänker mig att det beror på relation och hur mycket tid man har. Jag hjälper mina nära och kära genom mitt jobb och skulle inte få för mig att be om att få något för det.
Kan förstå att en frisör inte kan gå runt och klippa/stylea/färga alla sina vänner, tar ju en evighet… det är väl om frisören i fråga erbjuder sig eller om jag som vän frågar, men då hade jag erbjudit att betala.
Jag har en vän som är frisör och jag går till henne också. Har gått till henne sen hon började sitt 1 år på gymnasiet. När jag går till henne får jag rabatt för att vi är vänner men det är inget jag tjatar om utan hon väljer själv om hon vill ge eller inte.
Jag sitter själv i samma sits som du när de kommer till vänner och familj. Jag utbildar mig till konditor och får beställningar ibland på tårtor av både vänner och familj. Och det blir så svårt för mig hur mycket jag ska ta betalt beroende på om det är en vän eller bara kund som beställer. Vill vara rättvis mot alla men inser att det inte kommer gå längre fram.
Problemet är ju då var man drar gränsen? Skulle jag ta kompispris för alla mina vänner och bekanta skulle jag förlora ca 10000-20000kr i månaden. De tar ju upp tid där jag hade kunnat få in kunder som mer än gärna betalar fullpris. Numera tar jag bara emot vänner på mina lediga dagar, annars får jag helt enkelt mindre lön den månaden, och vi frisörer har inte fett med lön till att börja med.. tycker också det blir problematisk när den enda gången jag träffar mina vänner är när de hör av sig var åttonde vecka för de behöver färgas och så tänker de att vi spenderar tid ihop då, och visst deg gör vi ju, men jag jobbar och blir trött och är inte speciellt avslappad.
Var faktiskt på förfest i helgen där en av tjejerna utbildar sig till frisör och nästan alla tjejer som kom dit ville bli fixade. Tyckte att det var lite små lustigt att 3-4 tjejer droppade in i mjukis och osminkade och bara: ”Du får fixa mig. Jag orkar inte”. Orimligt! Det är dock likadant i restaurangbranschen, vänner och främst bekanta förväntade sig att få rabatt och mat/dryck gratis.
Din frisyr blev jättesnyggt! =)
Intressant ämne. Jah är inte själv i branschen men har än vän/bekant som är frisör. När hon läste till frisör/började jobba ville hon klippa mig för att själv få träna och jag ställde upp. Jag var aldrig riktigt nöjd dock… när hon tog gesällen och började jobba kände jag mig nästan tvungen att gå till henne för att hon hade klippt mitt hår några gånger. Då var det svårt att våga säga att man valt att gå till någon annan frisör!
Oj nej jag håller inte alls med. Jag tycker självklart inte att man ska förvänta sig att någon ska göra någonting åt en gratis bara för att man är vänner, men personligen vill jag hjälpa mina vänner och familj så mycket jag kan. Jag är jurist och många hör av sig för råd etc och de skulle aldrig komma för att jag skulle be dom betala arvode för det. På förfester kan vi även disskutera deras juridiskaproblem/frågor etc. Jag skulle aldrig bli arg/frustrerad för det. Varför inte dra nytta av varandras expertis? Sen finns de en gräns absolut men skulle de vara ett ärende som jag faktiskt skulle behöva ta timtaxa på för att de är så pass stort (jag antar jmf klippa toppar vs färgning etc) skulle de absolut vara ”kompispris” för mina nära. Men de kanske har att göra med umgängeskrets jag vet att mina vänner skulle ge minst lika mycket tillbaka och skulle dom inte de för att dom inte har samma möjlighet att ge den typen av rabatt eller vad de nu kan vara så är de också okej för jag får så mycket annat tillbaka av dom, men jag skulle aldrig ta illa vid mig eller behandla nära som vilka klienter som helst.
Problemet är ju då var man drar gränsen? Skulle jag ta kompispris för alla mina vänner och bekanta skulle jag förlora ca 10000-20000kr i månaden. De tar ju upp tid där jag hade kunnat få in kunder som mer än gärna betalar fullpris. Numera tar jag bara emot vänner på mina lediga dagar, annars får jag helt enkelt mindre lön den månaden, och vi frisörer har inte fett med lön till att börja med.. tycker också det blir problematisk när den enda gången jag träffar mina vänner är när de hör av sig var åttonde vecka för de behöver färgas och så tänker de att vi spenderar tid ihop då, och visst deg gör vi ju, men jag jobbar och blir trött och är inte speciellt avslappad.
Ja nej herregud aldrig i livet att jag skulle anta att mina vänner fiksar allt gratis åt mig. Då är det antingen så att de erbjuder att fast laga mitt hår inför min födisfest som gåva eller så att jag sen gör nåt åt dem tillbaka, typ tränar dem, är PT, eller så betalar jag fullt pris, ev. rabatt om de erbjuds av vännen. Men aldrig i mitt liv skulle jag be om nåt gratis eller ens förvänta mig lägre pris. Jag vill ju absolut ge mitt stöd åt min väns arbete, både med att använda deras service och med att betala för deras jobb. Oberoende hur mycket man gillar sitt jobb så vill man ju såklart ha betalt!
Så snyggt!
Hej! Den enda som jag går till som är en vän till mig är min fransstylist. Får alltid rabatt hos henne men det är absolut ingenting som förväntas! Skulle hon en dag ta fullt pris skulle det inte störa mig det minsta, då jag går till henne för att hon är grym, inte för att få rabatt.
Inte riktigt samma sak, men jag jobbar på ett café där ”vänner” ständigt kommer och vill ha gratis lunch/fika. Tycker också det är jättesvårt där. Självklart kan jag bjuda ibland, men cafét är relativt litet och det känns inte helt rätt att mina vänner ska ta upp plats då när de inte ens har betalat så att en betalande kund inte kan få en plats. Hur skulle du förhålla dig till det?
Förstår att det måste vara sjukt irriterande och självklart vill man inte jobba på sin fritid. Dock så tänker jag att folk (vänner, bekanta), inte menar något illa. Dom tänker säkert ”men bara jag, den här gången kan ju inte göra någon skillnad”, fast du får såna frågor hela tiden. Lite som att jag kan tänka mig att folk mailar dig hela tiden och ber dig ”göra ett undantag och ta in hen som kund”. Sen kan jag tänka mig att många tänker att du tycker att det är så kul, att du inte har något emot att jobba på din fritid, eftersom du har lyxen att jobba med det din passion.
Jobbar inte inom skönhet, men inom bygg och där är det inte helt ovanligt att folk tar för givet, eller skämtar lite om, att man ska utföra sitt jobb gratis för dom. Som tur är har jag valt de bästa vännerna jag någonsin kunnat ha, och de erbjuder alltid att betala det jag vill ha betalt, och bekanta kan inte med att be om gratis, men sen finns det dom där vännerna som inte är innersta kretsen, men inte heller är bara bekanta och dom tror alltid på ”kompisrabatt”. Mmm, men visst, jag sliter gratis för dig på min fritid… Dont think so.
Hej! Jag undrar vad du tycker om hemma gjorda hårinpackningar? Där folk använder sig av kokosolja, olivolja ägg mm.
Sen även, de är så att jag har självlockigt hår och det är ju alltid väldigt torrt. Jag skulle vilja ha en inpackning som är som en kallsup för håret, som att det dricker 5 liter vatten ja men du fattar, som verkligen öser på med fukt, har du något bra tips?
Hur menar du? Blandar inte jobb med privatliv, fast du klipper och fixar ju håret på vänner/familj? Men du menar att du vill få något tillbaka för det när du väl gör de närmsta närmsta? De borde du ju få då om ni är nära, annars kanske ni inte vore de om de inte va ge å ta? Förstår om du inte vill göra på massa vänner som du inte har någon speciell relation till, å itne speciellt nära vän med men måste vara svårt att säga nej till dem när de är villiga att betala fullt pris för det?
Sen tycker jag det är en självklarhet att göra för sin familj & närmaste närmste vänner utan att de måste göra något tillbaka just för att du klippt dem! Utan är man nära så är man de av en anledning
När man inte jobbar är man ledig! Jag tycker att det är upp till ”yrkesutövaren” att erbjuda sina tjänster och sin kunskap på sin fritid. Det finns väl inget rätt eller fel, men oavsett vad man jobbar med är man inte sitt yrke när man är ledig.
Min man är tandläkare på en privat klinik. Och han har fått många förfrågningar om gratis tandvård. När han började på privatkliniken (jobbade på en folktandvård innan med lite striktare regler kring att göra grejer gratis) började vänner genast fråga om rabatter hit och dit. Mycket jobbigt. Han fick tillslut säga att han inte kan ta emot nya patienter. De som har fri tandvård hos honom idag är jag, hans föräldrar och hans bästa vän. Är det mer omfattande tandvård som kräver assistans av tandsköterska får de dock betala en symbolisk summa då sköterskan inte direkt vill utföra ett jobb gratis. Han ger gärna råd till folk som frågar men inget mer.
superbra inlägg! Jag håller helt med dig. Jag orkar inte ens le snällt längre när man får en skämtsam kommentar MEN DÅ KAN JU DUUU KLIPPA MIG HE HE.. Jag föredrar faktiskt om ytliga vänner går någonannastans för det är dom som kräver mest, för minst pengar och visar absolut mint tacksamhet i slutändan. Nära vänner ser jag lite som en bonus för jag har NOLL privatliv så då får jag äntligen hänga med dom. Lite rabatt såklart, men då förväntar jag mig också att dom skulle ge mig detsamma. Sen om jag inte har behov av deras .tjänst. just nu spelar ingen roll, bara man känner att det är givet.
Mamma är frisör så jag slipper släkten!
Men jag frågar mig alltid, hade jag fått rabatt på hens jobb? Och om inte, då hjälper det ju mig att betala fullpris hos henne om hon betalar fullpris hos mig.
Jag har lite splittrad åsikt om det. Jag skulle aldrig kunna klippa någon gratis men till ett reducerat pris kanske. Det beror också på om man är anställd eller egen, är man anställd så tjänar man ju lite extra på att ta lite vid sidan om, men inte om jag är egen. Jag skulle aldrig klippa gratis men däremot styla min vänner innan vi ska ut tycker jag bara är roligt! Vet att de skulle göra detsamma för mig om de hade sådana yrken!
Kram
Jag lärde känna en ”erkänd” frisör då våra barn började umgås. Vi sågs flera ggr/vecka o smsade mkt då barnen skulle iväg på en grej. Jag hade ALDRIG frågat om h*n kunde klippa mig, hade känts framfusigt, vet ju att det inte bara är att boka hos denne.. men så sa personen ”men jag kan klippa dig!” när jag sa att jag skulle till en annan frisör. Kändes jättecoolt o lite busigt pga denne inte tar nya kunder haha! 😁 Betalade vanligt pris. Jag tycker det är bäst att ”hantverkaren” tar upp saken/erbjuder sig. Som vän/bekant tycker jag att man tydligt ska visa/säga att man förväntar sig fullt pris.
Jaa det är en intressant diskussion, förstår verkligen vad du menar med att folk inte förstår ibland att man vill slappna av på sin fritid och inte behöva tänka på jobbet eller att jobba. Som läkare får jag jätteofta frågor på fester eller när man träffar nya människor om olika symptom som de har, det kan bli väldigt svårt att säga ifrån, så cred till dig som lyckas! Jag tycker att man kan få rabatt som nära vän och till frågan vad de vännerna bidrar med tänker jag att om man är en bra vän så kommer man hitta ett sätt att visa sin tacksamhet. Hade jag varit nära vän med en frisör och fått rabatt så hade jag köpt någon liten present i gengäld, på så sätt får båda en chans att visa att man uppskattar varandra 🙂
Har inte alls samma yrke som dig (är fysioterapeut/sjukgymnast) men känner ändå igen mig lite. Det händer hyfsat ofta att folk inte förstår att jag ibland vill vara ledig. Det gäller dock mest nya bekanta snarare än vänner och familj. På fest t.ex. brukar jag oftast ljuga och säga att jag jobbar med något helt annat för att slippa frågor. Gällande vänner och familj gäller det gamla uttrycket ”det är svårt att frälsa i sin egen hemstad”, dvs om det är ett problem som inte är väldigt enkelt så brukar jag råda att de söker upp en sjukgymnast på egen hand. Man lyssnar helt enkelt mer på någon professionell i vissa frågor 🙂
Håller helt med dig! Jag är utbildad frisör , jobbar dock inte som det nu. Men alla dessa förfester då man fått hjälpa alla med deras hår o make, sen hinner man inte fixa sig själv innan det är dags att sticka ut 😅 Nu har jag äntligen börjat sagt i från.
Man måste dra gränsen nånstans… Man vill ju inte vara sitt yrke dygnet runt. Har hört om andra som får frågor på fester om tex bankfrågor för att de jobbar med sånt. Men är man vänner är det väl inte så konstigt om man frågor om hjälp med håret tex (som i ditt fall) men man kan ju inte förvänta sig gratis.
Själv jobbat jag inom demensvård så det är sällan folk försöker utnyttja mig pga det. 😊
Förstår vad du menar. Men jag och mina vänner som inte är frisörer klipper ofta håret på varandra (ibland för att man inte har råd, ibland för att det bara behövs toppas litegrann, ibland för att man har haft dåliga erfarenheter hos frisören). Så man kanske kan vara lite uppmärksam på om kompisen frågar en för att man är frisör eller för att man är en vän. För vänner hjälper ju varandra med allt tycker jag 🙂