Photos via: Modwedding 

Hej mina underbara! 

Här sitter jag och drömmer mig bort på olika bröllopsidor på nätet och längtar så mycket tills jag får gå mot min stora kärlek och säga dom magiska orden. Ju mer jag grottar ner mig desto mer förvirrad blir jag, allt är så vackert. Det går inte en dag vi inte pratar om bröllopet och ni inväntar vi första förslaget på ”save the date” från designern som kommer göra alla kort mm. Dom riktiga inbjudningarna kommer i början på nästa år. Nästa vecka ska jag på en ”pröva-olika-bröllopsklänningar” dag för att känna efter lite vad jag gillar. Jag har aldrig haft på mig en bröllopsklänning eller vet inte ens känslan utav att bära ett släp, gänget från Valerie ville att vi skulle gå runt och känna och klämma för att jag ska få ett uppfattning vad jag tycker om. Det blir en dag med bubbel, skratt och säkert tårar – fortfarande helt overkligt detta.

Hur tänker jag kring håret?

När jag gjorde kunder inför bröllop förr så tyckte jag det var så viktigt att få känna sig som sig själv. Jag kunde ha en kund som visade en bild på en frisyr som jag aldrig kunde tänka mig att hon skulle bära, men hon hade en illusion om ”så ska man se ut på bröllop”. Den meningen har satts sig i mig och för mig handlar inte bröllop om att klä ut sig, utan klä upp sig själv. Du ska känna dig bekväm, dig själv och stråla utav kärlek. Jag har sällan uppsatt hår, när jag tränar – fine men det är då. Jag tycker om halvuppsättningar men jag kan känna mig ”hård” i det ibland. Mitt hår är min krona och det har det alltid varit. Jag kommer nog välja utsläppt med en twist, lösa vågor/lockar och det ska kännas väldigt ”Elin” – visst skulle ni tycka det vore konstigt om jag kom med en stram svinrygg?

Photo via: 1.Jane In The Woods  2. Ulyana Aster 3.Valorie Darling

Jag älskar känslan på alla dessa bilder. När jag ser en brud så har jag märkt att jag alltid fokuserar på ögonen, eller så tar frisyren över hela kalaset och allt blir pannkaka. Men man märker verkligen hur olika vi människor är, jag förstår nu att alla brudar tänker helt olika och det är svårt att ”kopiera” just för att det ska spegla oss som par.

Kan vi gifta oss i Italien?

Vi har ett litet problem, Svenska kyrkan har inte vigselrätt i Italien. Vilket menas att vi kommer få gifta oss ”borgligt” här hemma i Sverige först och sedan har vi ceremonin precis som vanligt i Italien. Men vi kommer ha denna med en liten twist, vi vill inte ha en präst eller kyrklig välsignelse så vi kommer forma vår egen vigsel – det kommer bli så personligt och verkligen oss. Då satt vi nu och tänkte, ska vi lika gärna gå och gifta oss snart på papper? – haha. Vi hade ändå tänkt att göra detta så oglammigt som möjligt för att få det ”på riktigt” i Italien nästa år. Jag är så sugen att få byta efternamn nu, ni märker det va?! Att få bära mannen i sitt liv’s namn, det är mäktigt.

Jag fortsätter drömma mig bort bland alla bröllopssidor…