Hej finaste ni!

Shit, jag är klar med operationen – en helt sjuk känsla. Jag hade inskrivning igår klockan 07.00 och A skjutsade mig till Aleris Plastikkirurgigruppen. Jag var nervös, riktigt nervös. Jag tänkte flera gånger om jag hade gjort rätt beslut och att det inte var försent att ändra sig. När A släppte av mig och jag traskade upp i den vanliga hissen, precis som jag gör när jag ska träffa Madde och göra botox kändes det precis som vanligt. Kommer in, skriver in mig och sitter i samma väntrum som vanligt. Personal kommer in en efter en och säger god morgon och andra patienter rullar också in. Jag hade tvålat in mig med ”Descutan” tvål kvällen före och på morgon (jag slapp håret) tack gode gud. Torrheten på kroppen var inte att leka med, haha.

En narkossköterna kom och ropade upp mitt namn och bad mig följa med. In i ett omklädningsrum där jag fick ta på mig höga strumpor som skulle hålla värmen under operationen. En lång ”klänning”, en morgonrock samt fick jag på mig en operationsmössa.

Jag fick komma in i ett rum där jag narkossköterskan gick igenom allt, vad som ska hända, hur allt ska gå till och att vi väntade in min kirurg Mats som skulle gå igenom det sista med mig. Jag satt där och skrev med alla er på Instagram och kände mig verkligen taggad. En pigg och glad Mats kom in och hälsade mig välkommen och vi pratade igenom allt igen, precis som på konsultationen. Han ritade på mina ben och han berättade precis vad som ska hända, hur det kommer vare efteråt och vi gick även igenom narkosen igen.

Vi var överrens och Mats gick ut. Några minuter efter kommer en narkosläkare in och ger mig några lugnande tabletter och smärtstillande. Han går igenom ännu en gång vad som ska hända och sedan kom narkossjuksköterskan in igen och bad mig följa med till operationssalen. Där och då kände jag att mitt lugnande började verka och jag kände mig så cool, haha. Jag la mig på den uppvärmda britsen och det var säkert 3-4 pers runt mig som presenterade sig och höll på att förbereda narkosen. Dom var så roliga och härliga så jag kände typ att jag var inne på ett roligt möte. Jag fick lägga ut armarna och narkosläkaren sa att: ”Nu sticker det till i armen” – jag kände ingenting av det sticket. Sedan stod det en person över mig som bad mig andas i syrgasmasken och där slocknade jag totalt.

I min värld tog detta 1 minut, från att jag somnade i operationssalen och vaknade upp här på uppvaket. Tog denna precis när jag vaknade och jag är något groggy här. Jag kände inte så mycket smärta utan var mer dåsig liksom. Det kom flera personer och frågade hur jag mådde och om jag hade ont. Jag fick frukost direkt och hade det riktigt mysigt när jag låg där. Jag blev också tvingad att gå och kissa direkt så huvudet och blåsan blir synkade igen efter narkosen. Där höll jag på att svimma för att det gjorde så ont att sätta sig ner på toaletten, men hon berättade för mig att man måste försöka kissa direkt för annars måste man sätta in kateter så att systemet kopplas ihop igen. Jag lyckades kissa och fick hjälp tillbaka till sängen och där fick jag smärtstillande genom armen och det tog bara 1-2 minuter tills jag inte kände så mycket och somnade till lite grann.

Min kirurg Mats kom till mig två gånger för att berätta hur det gick och pratade med mig lite. Allt hade gått hur bra som helst och han fick ut 1,5 liter från mina ben, blev så glad. Han gav mig massor med information om såren, hur jag skulle göra och vad för smärtstillande jag skulle ta sen.

Sedan fick jag gå upp och röra lite på mig för att gå till mitt rum där jag skulle få sova lite. Jag hade bett om att få åka hem på eftermiddagen så jag fick ligga där och sova lite för kl 16.00 skulle jag få ta en spruta i magen som motverkar blodproppar. A skulle hämta mig i samma veva för att sjuksköterskan skulle lära honom att sticka den på mig. Jag kommer aldrig klara av att ta den själv så han fick en kurs, det var rätt roligt det där. Sedan kom Mats in igen och kollade läget och sa att det är bara att höra av mig om det var något och jag fick en återbesökstid nästa vecka.

Jag hade aldrig tänkt att dela med mig utav före/efter bilder för det är fasen för privat för mig alltså men när jag skulle byta om och tjuvkikade så började jag nästan gråta. Jag la ut denna på Instagram och fasen vad glad jag blev. Jag vet att många frågade om förebild och jag kommer nog (kanske) visa er när allt har läkt. Men för mig är detta helt SJUKT, ni som känner mig vet hur jag såg ut innan och jag är Mats evigt tacksam. Jag ville verkligen att han skulle operera mig och ni vet hur jag är: När jag tycker något är bra så skriver jag det. Detta är en sådan känsla ❤️

Nu är jag sjukt svullen och har vätska i benen men dom där fett-depåerna är borta på sidorna. Det kommer inte skava på somrarna mellan benen och känslan att jag kan få se proportionerlig ut och kläder kommer sitta mycket bättre. Nu kommer jag få gå med den här gördeln dygnet runt i 4 veckor och sedan 4 veckor till på dagtid. Jag kommer få se slutgiltigt resultat i juni, då man tar efterbilden hos kliniken. Det kommer vara en lång läkningstid men det struntar jag i, jag förstår inte varför jag inte gjorde detta tidigare.

SMÄRTAN DÅ?
Det gör ont, absolut, Men det är en konstig smärta eftersom den är invändigt. Många jämför med träningsvärk och jag kan förstå det men skillnaden är att när man har extrem träningsvärk kan du knappt röra benen för muskeln är helt slut. I detta fall är det stramt och jag är extremt öm. Jag kör receptbelagd alvedon vad 6:e timme och en annan smärtlindring. Jag fick med mig starkare morfin tabletter men jag vill gärna skippa dom, jag vill vara klar i huvudet och inte bara ligga och sova. Jag måste ändå upp och röra på mig för blodcirkulationen. Jag tar dom i VÄRSTA FALL, alltså då ska jag ha jävligt ont. Jag trodde det skulle vara mycket värre men det är såklart olika från person till person. Min smärtgräns är rätt hög så får tacka för det. Men jag kan inte riktigt sitta på toaletten så jag får stå lite halv-snyggt och att komma upp och ner i soffan tar ett tag. Jag hade svårt att sova inatt för att jag kan bara sova på rygg, är inte van vid det. Jag skulle ner till apoteket här där vi bor i morse för att köpa nya kompresser samt röra lite på mig. Det tog hur lång tid som helst och jag får nog ta det lite lugnt ändå. Känner mig trött och seg, ska försöka slumra lite under dagen.

Men hur som, jag är så glad och jag hoppas min kropp läker på bra och att slutresultatet blir hur bra som helst. Nu ska jag kriga igenom dessa dagar som kommer vara tuffa. Tack för alla er som skriver, kommenterar och dm:ar mig – det betyder så mycket för mig. Ni är fantastiska ❤️