Hej finaste ni!

Hur mår ni? Jag gör inte så mycket om dagarna ska jag säga er. Nu är det en vecka sedan jag fettsög mina ridbyxlår och shit vad fort allt går. Jag tänkte på det igår att: Man går igenom en narkos, repar sig rätt snabbt och nu känns allt helt okej – kroppen är fantastisk. Jag är fortfarande väldigt trött, öm, svullen, blå och känner mig allmänt seg liksom. Jag somnar efter 00 och vaknar vid 11 på dagarna och min kropp skriker sömn. Jag slutade med morfin-smärtstillande och dom andra starkare smärtstillande i början på helgen för jag blev bara groggy och tjock i huvudet av dom. Smärtan är ändå helt okej så jag klarar mig med utskriven alvedon innan jag ska sova på kvällen. Mornarna är värst för då har man legat stilla så länge och är stel, jag är som mest svullen då. Men när jag väl får komma upp, gå ut med hundarna så känner jag mig helt okej. Gördeln är skön att ha på sig och det gör mig inte lika öm om jag råkar komma åt eller hundarna råkar hoppa på mig.

Men idag var det dags för ett återbesök för att träffa en sjuksköterska som skulle kolla på mina stygn och göra en koll liksom. Hon var en underbart skön norrlänning och jag trivdes verkligen hos henne. Äntligen får jag slippa dessa kompresser som jag klipper och klistrar med varje dag. Nu har jag tejp på stygnen som jag ska byta ut varje vecka tills dom är helt läkta. Tur nog kom Mats (min kirurg) in och kollade till mig också, det gjorde mig lugn. Han tyckte det såg jättebra ut och att vi skulle träffas om tre månader igen för en koll. Det slutgiltiga resultatet hos Mats är i juni och då ska jag vara läkt (hoppas jag). Jag fick se bilderna Mats tog på mig innan och jämförde med mig nu och wow, då är jag väldigt svullen fortfarande.

Jag fick en fråga nyss från en läsare som ska göra samma sak som mig och det är många som mailar mig och frågar. Jag vill svara er så mycket jag kan för det finns ingen information (personlig) någonstans på google. Det finns hundratals sidor om att förstora brösten och rumpan. Det var också en av anledningarna till att jag valde att gå ut med detta.

Ska göra samma operation nästa vecka och är livrädd. Livrädd för smärtan, att inte kunna gå osv. Hur har smärtan varit? Hur är det att gå på toaletten, dvs gör det ont att sätta sig ner? Klarar du dig utan morfin tabletterna eller tar du dem? Hur var det att vakna upp efter operationen? Gjorde det mest ont där och då eller kom smärtan sen? Hur är det idag? Har du fått ta sprutur efter? Vart tar man dem? Sorry om jag har många frågor men är så rädd men vill samtidigt göra det då jag alltid velat göra denna operation. Tack för att du delar med dig!! Styrkekramar 

Hej fina du!

Vad spännande, jag ska peppa dig så mycket jag kan. För det första, alla människor är olika och hur man upplever saker kan variera men jag ska svara helt utifrån MIG och vad jag kände.

Att vakna upp från en narkos är en speciell känsla. Jag har visserligen aldrig tagit en drog i hela mitt liv men jag kan tänka mig att det är så kan känner sig om man är hög på någonting. Jag hade inte så ont just då men man är groggy och väldigt trött. Sköterskorna tar hand om dig till perfektion så just den biten är drömmen, ska du inte vara nervös över. Smärtan kommer successivt när smärtstillande går ut men jag ska vara ärlig att säga även fast man får allt man kan så gör det ont – inget snack om saken.

Du ska inte vara livrädd för smärtan, det är en smärta som är svår att förklara. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag grov träningsvärk är mycket värre. Det är svårt att jämföra men man tror att man har ont i ”benen” liksom, så som träningsvärk. Att man inte kan gå eller röra sig, men det är helt tvärtom. Det gör ont inuti benen liksom, typ som att du råkar springa in snabbt i en kant med höften. Jag har varken blivit slagen eller överkörd av någonting men kan tänka mig att det är en bra jämförelse. Dom första 2-3 dagarna gör det riktigt ont att sätta sig ner, iallafall på toaletten. Gördeln gör det betydligt enklare och den stöter bort mycket smärta när man sitter eller kommer åt något.

Gördeln har hål mellan benen så du kan göra dina behov utan att behöva ta av den, tro mig DET gör ont. Det är lite jobbigt för att man ”siktar” för att kissa rakt ner – haha. Ett tips är att köpa med en gördel till så du kan byta och tvätta när du duschar. Det är jobbigt att byta kompresser och första dygnen kommer det ut sårvätska med lite blod från hålen så man får hålla koll på att byta kompresser och tvätta rent. Men nu efter en vecka slipper jag kompresserna och sköterskan satt bara på tejp som jag ska byta en gång i veckan.

Jag måste ta blodförtunnande spruta i magen en gång per dag i 10 dagar. Det är för att minimera risken för blodpropp. När A hämtade mig efter OP fick han en ”kurs” av sköterskan så han kan ta sprutorna på mig. Jag klarar inte av att sticka mig själv, rent psykiskt. Ska jag vara ärlig där så är väl just denna bit inte rolig. Jag har alarm och när den ringer skriker jag alltid ”NEJ, jag vill inte”. A är en helt fantastisk man alltså, han lämnar allt på jobbet kl 16.00 för att köra hem och sätta en spruta i magen på mig och sedan tillbaka till jobbet – älskade varelse. Det gör ont och svider i fem minuter kanske men sedan är det över. Jag har tre sprutor kvar, räknar ner timmarna alltså.

Nu har det gått en vecka och det blir bättre och bättre för varje dag. Jag blir mer rörlig, lika svullen (och blå) dock men mindre öm. Det gör fortfarande ont, såklart men om jag jämför med dom två, tre första dagarna där smärtan låg på 9 mot 10 så är det nere på en 4-5a nu. Sedan tror jag att man vänjer sig med smärtan också, det finns inte så mycket att göra åt det. Jag känner dock att jag inte är redo för att börja jobba, tur att jag har en vecka till hemma. Jag är utmattad och seg fortfarande så jag försöker fördriva tiden med att vila så mycket som jag kan. För jag vet hur mycket energi det kommer krävas att gå tillbaka till mitt ”jobb” mode igen.

Men det gör ont att operera sig, det gör ont att förändra någonting med sig själv oavsett. Folk tränar för kung och fosterland, det är fasen inte smärtfritt det heller. Dom bästa ansiktsbehandlingarna gör ont, att se yngre ut gör ont – allt gör förfasen ont. Men för mig så får det göra hur ont det vill, jag har velat göra denna operation hela mitt vuxna liv. Det är värt det ❤️

Stort lycka till med din OP och det är bara att skriva om du behöver tips, hjälp eller undrar någonting. Jag tänker på dig, KRAMAR!