Hej finaste ni!
Hur mår ni? Det är äntligen helg och som jag har längtat. Som jag la ut på storyn i veckan så är det lite mycket i mitt liv just nu. Jag vet inte vad som händer i min kropp men jag är så otroligt trött och stressad hela tiden. Jag har konstant dåligt samvete för precis allt. Jag vill vara en bra fru, en jäkel på mitt jobb och finna tid för mina vänner. Jag tycker livet är fruktansvärt tufft ibland och jag värderar tiden mest av allt – någonting jag aldrig lyckas skaffa mig. Jag gick ner på tre-fyra dagar på salongen i veckan men på dom dagarna går jag upp 06.30 och är hemma 20.30. Resterande dagar måste jag fixa hemma, tvätta, städa och gå igenom min mail och försöka hinna blogga. När jag är på salongen står jag med kund på kund och äter lunch när kund sitter i färg. Jag är så trött på att hela tiden ha dåligt samvete, kriga efter tid och min kropp är helt sargad. Jag har forfarande sjuka problem med min mage och den smärtan får jag leva med varje dag, dag ut och dag in.
Fasen vad jag klagar men det är så verkligheten ser ut för mig just nu. Jag hade önskat att jag hade hunnit sitta på pressfrukostar, ta en lunch-träning och äta middag med mina vänner/man på kvällen. Nu ska jag väl ha dåligt samvete för att jag klagar också eller förbereda mig på att folk säger ”Sluta klaga, gör något annat då”. Även fast jag älskar mitt jobb och min blogg har jag vuxit upp med och är en del av mig så är livet tufft. Det är tufft för alla som krigar med livet, jag tror ingen tycker livet är enkelt. Vi ser bara bomulls likande liv på sociala medier tills ett inlägg kommer och säger ”jag lider av psykisk ohälsa”. Jag brottas med att jag är så lycklig i allt, mitt jobb, mina relationer och är otroligt glad över allt jag lyckats med hittills men att inte få chansen att njuta av det gör att jag mår dåligt istället. Hur knasig är den meningen egentligen?!
Man förändras hela tiden, livet förändras och allt kan inte vara som det alltid har varit. Jag går bara och väntar på ”allt kommer bli bra” men hur länge ska jag vänta. Jag är en svart/vit person och fixar allt som kan fixas men denna situation är svår. Ska jag gå ner ännu mer på salongen? Det går ju inte, vad ska jag göra av alla kunder då?! Jag kan inte sitta med bloggen till 02.00 som jag brukar längre, då klarar jag inte av att ta hand om kunderna dagen efter. Som jag sa på storyn, jag vet att jag inte är den typiska influensern som fotas med fina kläder och lägger ut massor med roliga inlägg hela tiden. Jag har alltid varit lite av en outsider och har alltid älskat det, jag kan inte fejka en verklighet när verkligheten är mitt liv – förstår ni?!
Så länge jag gör bra inlägg med kvalité, gör mina kunder nöjda och ni hänger med mig oavsett hur mitt liv ser ut så är jag glad. Det måste ju finnas en anledning till att jag hållit mig uppe i blogg-toppen under dessa 9 år som bloggare. Just nu är livet hårt men om några månader kanske jag är på en helt annan plats mentalt/fysiskt, det är väl det som kallas livet.
Tack för att ni förstår ❤️
Kommentarer
Din text, orden, många känner nog igen sig, jag känner igen mig. Klart att du har rätt att klaga och du behöver göra något åt det innan det påverkar dig ännu mer. Gå till botten med varför du får så dåligt samvete? Är det för att tiden inte finns, eller för att du ställer så höga krav på dig själv? Har du den ekonomiska möjligheten, ta hjälp av hemstäd, finn tid för det du önskar, sänk kraven i hemmet, minska salong tid, planera in återhämtningstid i din kalender, det är ”bara hår” inte hjärtkirurgi, missförstå mig rätt, din hårtouch är värd att vänta på, DU är viktigast. Vi kunder/följare följer dig för att du är så förbannat duktig, ärlig och noggrann i allt det du rör, kanske för att du har just så höga krav, behåll kvalitén men sänk arbetsbördan. Jag dunkade in i väggen för 3 år sen, det tog mig drygt ett års sjukskrivning att komma tillbaka, och trappar jag upp tempot varnar kroppen direkt med trötthet, yrsel och blir lättirriterad. Jag vet att du har varit där med, har följt dig i många år, hoppas du mår bättre snart. Att be om hjälp är mer än ok <3
Det HÄR är varför jag följer dig och ingen annan influenser. För att Du är Du. With no exceptions. Du visar det härliga, roliga i livet. Men du visar också det tuffa, det råa i livet. Alla andra influensers med sina super redigerade bilder på mat, resor och glamourösa fester är inte det som gör en till en genuin, ärlig, härlig, med fötterna på jorden influenser som vågar dela med sig av alla delarna i livet som Du. Ett exempel på detta är när tårarna rann av din senaste video.
De rann när jag av en slump såg din video på youtube där du berättar om ditt ex, om ditt brustna hjärta, om din sorg. Hade ingen aning om vem du var eller vad du gjorde… men jag mindes ditt namn.
För jag hade också fått mitt hjärta brustet då for the millionth time. Jag hade nått mitt botten också.
Men i de minuterna du berättade om din sorg så fick jag hopp, hopp att jag inte var ensam med att ha fått mitt hjärta krossat.
Tårarna rinner igen.
De rinner när jag kollar på din bröllopsvideo och ser din lycka. Att ha hittat kärleken, hittat the one.
Jag har återigen fått mitt hjärta krossat av ännu en pojkvän. Ännu en besvikelse. Men den här gången, i den här videon, med er berättelse, er kärlekssaga så ger ni mig hopp. Hopp om att det finns äkta kärlek där ute, hopp om att det finns snälla, genuina killar där ute. Hopp om att jag kommer hitta my true one någon dag. Den dagen har inte kommit ännu…
Så ännu en gång… Ett stort tack för att Du är Du och för att du delar livets alla färger, the good times and the bad 🧡✨
Det känns spontant som du är konstant stressad. Man ska ju kunna varva ner och ha möjlighet att samla kraft. Det känns som du inte har den möjligheten, stämmer det? Ställer du för höga krav på dig själv? Du säger att du är lycklig, men samtidigt mår du dåligt. Jag håller med, den meningen går inte riktigt ihop. Är det någon som säger att du är en dålig fru? Att du är en dålig på ditt jobb? Eller är det bara du som förställer dig det?
Jag har lärt mig att mindfullness är väldigt effektivt och värdefullt för mig och jag tror nog det hade kunnat hjälpa dig. Och hade jag varit du hade jag tagit hjälp av en expert. Psykolog eller någon som kan mindfullness. Det är inget svagt i att ta hjälp för att lära sig hur man ska hantera sin stress. För stress upplever ju alla, men är det överdriven stress kommer din kropp säga till. Och det sorgliga är att det oftast leder till sjukskrivning, vilket leder till att man tvingas varva ner, sen kommer man tillbaka och efter ett tag sitter man där igen. Och det är ju inte så konstigt, för grundproblemet kvarstår. Jag menar, hur ska du hantera din stress när du inte ens vet hur du ska göra?
Åh känner helt igen mig under du skriver. Jobbar med annat än du men det där med dåliga samvetet och att inte räcka till…. och ibland när man bara är så trött att en inte orkar liksom. :/
Tack för ett ärligt inlägg! Du har inte funderat på att byta till en salong närmare där du bor eller kanske öppna eget? Blir ju typ enklare att kunderna reser till dig (2-3 ggr per år) än att du reser till stan 3-4 ggr i veckan 😀 Då kanske du skulle kunna varva lite mer med, inte ha så långa salongsdagar utan även ha dagar då salong och admin varvas. Kram