Hej vänner!

Hoppas ni har en solig söndag och helgen varit bra. Jag får mycket frågor om varför det gick så snabbt att vi flyttade till hus. Som vanligt är vi två rastlösa personer som får för oss saker och sedan verkställer dom. Men denna gång fick vi lite tur på traven. Jag har hintat lite om det tidigare men det var så att vi har varit på olika husvisningar under förra året, dels för att i slutändan vill vi bo i hus men också för det är väldigt roligt att kolla. Vi älskade verkligen vår lägenhet, den blev precis som vi ville ha det och vi hade absolut inga planer på att förändra det. Men vi var väldigt nära på att sälja och köpa ett stort hus med pool ute på Ekerö förra sommaren. Vi fick bud på vår lägenhet och var SÅÅÅÅ nära på att göra affärerna. Men det var någonting som sa nej, eller ni vet när man inte svarar när mäklaren ringer eller man vill bara undvika att prata om det. Vi kände att ett stort eget hus är någonting vi inte var redo för, jag vill bo i hus men är inte redo att ta hand om det – förstår ni vad jag menar?! Varken jag eller A är händiga och vi vill göra annat. Så vi drog oss ur, lät sommaren gå och fokuset var bröllopet – det kändes verkligen som det bästa beslutet.

Tiden gick och samma mäklare som skulle sälja vår lägenhet ringde oss tre, fyra gånger under ett halvår och frågade om vi ville sälja för tydligen bodde vi en populär förening. Vi sa varje gång nej men får vi ett chock-bud så får vi prata om det då.

Sedan en snöig dag i februari detta år fann vi dessa parhus som var det snyggaste vi skådat och bestämde oss för att bara åka ut och kolla på det – för skojs skull. Jag har varit helt emot rad eller kedjehus men parhus har jag sett många andra, både bloggare och kunder flyttat in i och alla säger att det är livet. Vi åkte ut och blev kära direkt. Vi slipper allt ansvar som ett enskilt hus kräver och händer det något så fixar någon annan det.
Men i bilen hem så sa vi att:
– ”Nej, men vi bor kvar i lägenheten, även om vi verkligen blev kär i huset”

Detta var en söndag;
På måndagen ringer vår mäklare IGEN och denna gång säger han att det finns en person om vill ha vår lägenhet ”till varje pris”. – NI MÅSTE LÅTA DENNA KOLLA PÅ ER LÄGENHET… säger mäklaren.

Vad är oddsen att han skulle ringa DAGEN efter vi bara kollade på huset? Vi blev lite tagna på sängen och eftersom mäklaren var så enormt på, eller snarare: ”Ni är dumma om ni inte låter hen kolla på lägenheten…”

På tisdagen fick hen kolla, på onsdagen ger hen ett bud som vi inte ens kunde drömma om. Vi blev i chock och ringde mäklaren på huset och frågade om vi kunde komma ut och kolla på huset igen. Vi åkte ut direkt och bestämde oss på vägen tillbaka till stan, vi kör – vi kan inte säga nej. Pengar är inte allt men när marknaden ser ut som den gör idag, jag gick också back på min egna lägenhet då när marknaden kraschade och vi är ändå inne på att bo i hus inom några år. På torsdagen skrev vi alla papper, lägenhet och hus. Här skulle vi flytta om 6 veckor tror jag det var. Allt gick så snabbt och jag kan säga att det tog emot, det gick så fort. När man älskar lägenheten, men ändå vill flytta till hus – för många val.

Det var bara säga hej då, och hej huset på landet!

Denna flytt var stor, känslomässig och frågan var hela tiden:
– Har vi gjort rätt?!

Nu har det gått lite mer än två månader och wow; jag kan inte förstå hur jag kunde tvivla. Det bästa jag gjort och älskar varje dag i vårat underbara hus. Vi valde ett hus där vi har en stor egen uppfart, störst tomt och varje hus ligger på sidorna. Vi har ingen insyn åt något håll och ”grannen” har allt på sin sida – ingenting vi kommer störas av. Husen är perfekt byggda och man förstår att här dom tänkt till. Vi har en stor äng som utsikt och vattenutsikt mellan träden. Vi har som mål att bygga pool, därför ville vi ha så pass stor trädgård som möjligt men ingen insyn. Vi vill också ha helt inhägnat för hundarna så dom kan springa fritt. Alla som redan flyttat in är helt underbara och vi är så glada att vi valde bo bland grannar. Vi kollade på enskilda hus med grannar mil ifrån, blev livrädd. Detta kunde inte bli mer passande för oss, älskar allt här.

Jag tror allt händer utav en anledning och jag har följt magkänslan från dag ett, den har alltid haft rätt. Med en stor dos av tur med tungan rätt i munnen blev detta beslut det bästa. Jag har vant mig att åka buss, gå upp tidigare, komma hem senare och nu har vi den bästa tiden framför oss – sommaren. Jag vill fortsätta inreda, vi har en takterass som skriker efter solstolar och en trädgård som väntar på att få gräs. Jag är lugn, jag är nöjd men framförallt älskar jag livet just nu. Jag vill ta vara på den känslan så mycket jag kan – för man vet aldrig när den kan slitas ifrån en.