Hej vänner!

Åh, jag är mitt uppe i en lyckorus just nu. Igår fyllde jag ju 29 år och väcktes av A som väntade uppe på takterassen. Möttes utav den bästa frukosten, äggröra och vattenmelon. Solen gassade som bara den och som vanligt, det har fasen alltid varit sommar på min födelsedag. Vi satt och åt ett bra tag och sedan var jag tvungen att ta på mig bikinin och smörja in min bleka kropp för solen var brännande. I vanlig ordning visste jag inte vad som skulle hända, jag hade bara hoppats på att vara hemma och sola.

Fick skåda första överraskningen och…

Jag har suktat efter denna brödrost hur länge som helst men att lägga ändå den pengen på en BRÖDROST har jag av princip tyckt vara sjukt onödigt. Jag har nog aldrig ägt en brödrost dock, äter sällan mackor. När jag och A flyttade ihop så hade han en svart, billig, ful brödrost som fick följa med. Men sedan har vi haft gäster här hemma och det tar sin lilla tid att rosta till alla. Så jag blev toknöjd, snygg som fasen är den också!

Sedan när vi ligger på taket och solar hör jag en bil komma på uppfarten… hör en bekant röst ”hallojis”. Det är MAMMA OCH PAPPA!!!!

Jag hade pratat med dom i veckan och vi bestämde att ses i Midsommar istället och fira både mig och pappa då. Eftersom min hela min familj bor i Gävle så ses vi inte så ofta. Jag hinner nästan aldrig komma hem och dom kommer så ofta som går. Jag älskar verkligen att umgås med min familj, mina föräldrar betyder allt för mig så detta var den bästa födelsedagspresenten jag någonsin kunde få. Vi tog en fika och sedan gick vi ner till vår privata brygga som ligger några hundra meter från huset. Hundarna fick springa fritt och bada, A tog sitt första dopp och vilken brutal sommarfeeling det var.

Ester, finns ingen annan hund som älskar att simma så mycket som hon. Älskar den här bilden, A och Ester som simmar runt ❤️

Sedan gick vi upp med två blöta, trötta hundar för att ta en ”mellanrätt” på Strömma Kanalbar. Kan inte förstå att vi bor här…

Sedan märkte jag att det inte blev några mer bilder, haha. För några år sedan hade jag med systemkameran ÖVERALLT och vad jag än gjorde så skulle kameran upp. Jag märkte att jag är ju inte närvarande med varken sällskapet eller vad jag gjorde. Jag tänkte hela tiden på hur jag skulle fota för att kunna lägga ut på bloggen. Sedan när jag umgicks med andra bloggare eller influenser märkte jag hur irriterad jag själv blev:
-”Meeeeeen, sätt dig ner och ät människa”

Kände liksom att man aldrig fick ögonkontakt eller att personen i fråga var närvarande när man väl ses. Oftast när jag är iväg och gör något så träffar jag människor som jag inte träffar så ofta och då vill jag lägga all tid på dom. Man kanske inte tror det med att fota vad man gör, hur man ser ut eller fota mat tar betydligt längre tid än vad man tror. Maten hinner oftast bli kall och sällskapet hinner också bli irriterade. Nej, jag bestämde mig då för att fota det jag känner för och inte tumma på kvalitén att umgås med nära och kära.

Men vi kom tillbaka till huset, A och jag åkte och handlade till kvällens middag. När vi kom tillbaka hade Pappa somnat på altanen, mamma satt och njöt utav kvällssolen och hundarna var helt slut. Efter ett tag såg jag en bil som jag känner igen, en bil som i nästa sekund låter som en schlager-båt och åker upp på vår uppfart. Då är den mina bästa vän med familj, ALLTSÅÅÅÅ!!!! Här är jag så otroligt glad att folk i min omgivning känner mig, jag lägger ingen vikt i presenter eller häftiga upptåg – jag vill bara umgås med människor som jag älskar. Vi grillade, umgicks och åt prinsesstårta tills det sprutade ur öronen på oss.

Lite senare rullade alla hemåt och vi blev ensamma. Min lilla familj, vi satt ute och mös i lugnet. Kvällen avslutades med Netflix och sedan var det god natt. Jag hade verkligen en perfekt dag och så tacksam för alla som kom och firade mig. Till alla er, tack för alla gratulationer ❤️