Hej underbara ni! 

Hoppas ni mår bra och har en underbar helg. Jag tar det för lugnt, igår lagade jag Västerbottenpaj till middag och vi somnade i soffan till en trist film inemot småtimmarna. Idag sov vi ut länge, åt en underbar dunder-frukost och vi har varit ute och övningskört halva dagen. Jag hör till dom som inte alls tycker om Midsommar eller Nyår för den delen. Jag tycker dessa högtider är bara en lång fylla och även om jag inte spottat i glaset när jag var något yngre så har fylla aldrig varit min grej. Jag värderar ledighet, lugn och ro för mycket för att ligga bakis. Ju äldre jag blivit desto mer bakfull blir jag, jag kan vara döende i tre dagar – helt sjukt. Sen, absolut – såklart behöver jag inte ens dricka men att hänga med 20 fulla människor orkar jag inte med.

Jag har lärt mig att inte må dåligt när ”alla andra” är ute och slirar med sina vänner. Hela IG svämmar över med fester med vänner hela tiden och jag ligger bara och njuter hemma med en godis-skål på magen och en sovandes man på axeln utan att påverkas av det – snarare tvärtom. Jag vaknar som en sol dagen efter, gör en god frukost och där åker jag/vi iväg och träffar vänner. Ibland får det mig att tänka på hur andra kanske har det, tjejer och killar som inte har vänner eller dom som mår jättedåligt att vara hemma själv när alla ”andra” umgås med vänner. Eller när man helt enkelt inte orkar, det var så jag lärde mig.

Jag var med på ALLT förr, under 18-24 var jag ute och festade 4-5 dagar i veckan och jobbade heltid. Det var i samma veva som jag blev egen företagare som jag inte kunde vara med på allt, jag var på salongen istället. Jag fick ångest över att säga nej, jag mådde riktigt dåligt över att alla mina vänner var ute och festade och jag kunde inte vara med. Men jag har märkt med åren när man växer upp, alla börjar leva sina egna liv att tiden blir mindre och mindre för vänner.

När jag träffar mina vänner behöver det planeras minst 1-2 veckor innan, det kan låta konstigt men det är sant. Det jag älskar med det upplägget är att kvalitén på tiden vi ses är helt underbar. Det kan gå en månad mellan men när vi väl ses så älskar jag varenda minut av det, vi lägger bort mobilerna och bara tjattrar tills det inte finns någon morgondag. Såklart jag vill träffa dom oftare men när livet kommer emellan så får man längta till nästa tillfälle helt enkelt.

Det jag vill säga är att få inte ångest över att behöva vara med på allt, sitt hemma med gott samvete och njut av att du kommer vakna pigg imorgon. Att lära sig att vara ensam är det bästa jag gjort, jag uppskattar andra saker så mycket mer. Man kan känna sig tråkig men om jag får prata för mig själv så tycker jag det inte är roligt att gå ut och festa. När man är singel JA, men annars är långa middagar där man kan prata med varandra oslagbart.

Berätta gärna hur ni ser på ensamhet, att inte orka göra något eller när man måste säga nej. Vore så kul att höra hur ni resonerar. Nu hejar vi på Sverige och hoppas att dom vinner ❤