Hej mina älskade vänner! 

Hoppas ni haft en underbar helg. Här kommer ett sent inlägg men jag ville bara titta in och säga att jag har lagt all energi på A denna helg. Idag 26/8 är det ett år sedan vi förlovade oss i Paris. En helg som jag aldrig kommer glömma och en helg som var den mäktigaste jag någonsin har varit med om. Vill ni läsa en resumé om min förlovningshelg: HÄR (klick) är inlägget. Hela helgen har innehållit fjärilar i magen och vi har verkligen pratat om vårat förhållande, hur vi tänkte då, hur vi upplevde allt och gått igenom så mycket om och om igen.

Styrkan i vårat förhållande är att vi kommunicerar hela tiden med varandra. Om det är något speciellt vi tänker på så pratar vi alltid direkt om det, vi undanhåller ingenting eller går runt och är sura på varandra. Vi har en stor respekt till varandra och jag skulle aldrig i min vildaste fantasi slänga ur mig något elakt till A, hur arg jag än är. A har aldrig höjt rösten till mig eller jag skulle aldrig tänka att han skulle säga något för att vara elak i stundens hetta. Vi diskuterar mycket, tycker olika om saker men den kärleksfulla respekten vi har till varandra är fantastisk.

Jag är så otroligt glad över att vi fann varandra när man är något äldre. Vi har två tunga bagage bakom oss, erfarenheter vi samlat på oss som gör att vi kan vårda en så bra relation som vi har. Nu kanske allt låter som guld och gröna skogar men ska jag vara ärlig så är jag så till freds med allt i mitt liv just nu. Klart vi tjafsar och är oense men det handlar mest om städning och att jag vill ha saker på mitt sätt, haha.

Jag frågade A: När kom du på att du skulle fria till mig?

– Han svarade; det där känner man. Vi träffades i början på maj 2017, A gav mig en födelsedagsresa 8 juni samma år och jag ska berätta en sak som jag inte sagt till er. På lördagskvällen fick vi åka in till sjukhuset i Budapest för att A fick värmeslag, han svimmade påväg till middagen – mitt på gatan. Vi hade precis börjat lära känna varandra och vi åkte ambulans in till det äckligaste sjukhuset jag varit med om. Jag fick inte följa med A hela vägen in och när läkarna sa att jag inte fick gå med längre så fick A ännu mer panik för att jag ska vara ensam på det där äckligaste sjukhuset. Han skrek igenom hela korridoren, haha.

I samma veva skulle A visa mig en sak på hans mobil, han var helt snurrig och borta kan man säga. När han låser upp telefonen så har han en konversation uppe med en vän till honom, jag lyckas läsa en rad av sms:et innan A visade vad han skulle visa. Det stod: 
”Jag kommer sätta en ring på hennes finger i slutet av sommaren”

Jag blev helt stum, eller jag fick typ panik. Vet inte varför, jag visse att den kemin vi har för varandra är helt utanför ramarna. Sedan hade jag ett förflutet som gör att lita på någon är inte det lättaste. Sedan gick banorna att: ”Nej men nej, alltså han skrev nog bara så när han var snurrig”.

Jag släppte det rätt snabbt, jag satt och väntade ensam på ett fruktansvärt äckligt sjukhus i 9 timmar – NIO TIMMAR. När äntligen A fick lämna sjukhuset så satte vi oss i en taxi och åkte till hotellet. Sedan när vi satt på sängen klockan 04.30 och åt pasta carbonara och skrattade åt just det som hade hänt tänkte jag:

– Jag hade ALDRIG, ALDRIG suttit ensam i ett äckligt sjukhus i Budapest i NIO timmar för en kille jag nyss träffat om han inte var the one. Även om jag hade gjort det för att vara snäll så hade jag tackat för kaffet när vi landade på Arlanda och inte hört av mig mer. Där och då hände något, det är vi två – genom allt. Jag berättade inte för någon om sms-raden jag hade sett och jag släppte den tanken direkt, jag skulle aldrig tro på det ändå – där och då.

Två månader sedan tar han med mig på en sagolik helg i Paris, friar framför ett glittrande Eiffeltorn och drar på mig den ring som jag velat ha sedan jag var barn. Jag får tårar i ögonen bara av att skriva detta för att om en månad får jag gå fram till altaret tillsammans med min pappa mot A – att få säga dom magiska orden inför alla älskade vänner och familj. Jag har träffat mannen i mitt liv, jag har träffat en person som är min bästa vän, en person som jag har så förbannat roligt med och en person som visar mig obeskrivlig kärlek – varje dag ❤️ Man måste gå igenom en hel del rötägg mina vänner, jag la fem år på ett riktigt rötägg. Jag la ett år som singel där jag träffade en hel del konstiga typer, sedan en kväll – swipade jag höger och där var min framtida man.

Länge lever kärleken, jag tror på den i alla fall. Det spelar ingen roll vad folk skriver om oss på nätet, hur fort allt gått – att det måste vara något lurt – alla missunsamma personer därute som ska jiddra. Ska jag vara ärlig så skiter jag högblankt i allt folk skriver, jag tänker fortsätta vara lycklig och buga åt alla andra som också tror på riktig kärlek!