Hallå favoriterna!

Jag fick en fråga:

Hej Elin! Jag har funderat på en sak sedan jag läste att du och A träffades via Tinder. Du har verkligen lyckats med en riktig 10-poängare och själv har jag svårt att förstå hur man på bästa sätt ska lägga fram sin egen profil för att hitta någon man faktiskt matchar med som person. Vad skrev du i din profil för att få fram din personlighet? Vad hade du för bilder? Har du några tips?

Det känns som att det är svårt att få fram vem man är som person och hitta en likasinnad. Men du lyckades ju! Skulle uppskatta om du hade några tips.

Denna fråga fick mig att tänka väldigt mycket, ni vet sådär jag kan sväva iväg att göra ibland. Nu när man lever ett för mig, ett helt perfekt liv. Jag lever tillsammans med människan i mitt liv, min bästa vän och den person jag älskar allra mest. Då när jag pratar med människor som är singlar, kanske dejtar, inte dejtar alls eller tycker mest karlar är idioter tänker jag oftast på HUR lyckades vi två träffa varandra? Fick jag något tillbaka från högre makter för allt skit man varit med om tidigare?! Hade vi tur eller var det en slump? Jag vet själv hur det är att vara singel, känna att ingen vill ha mig, ena dagen älskar man män och andra dagen hatar man dom. Kommer jag någonsin finna den rätta? Vart är karl-jäkeln?

Jag skaffade Tinder typ 3-4 dagar efter mitt tidigare förhållande. Mest för bekräftelsen, ni vet nog vid det här laget hur det förhållandet tog slut. Jag hade panik, hur fasen ska man leva själv? Hur är man singel? Ska jag behöva träffa någon annan äcklig karl som ska göra mig illa igen? Jag mådde väl inte så speciellt bra precis i början av min singel-period och jag var helt inställd på att jag vill ha uppmärksamhet och bara tänka på mig själv.

Sedan kan jag nog säga att Tinder var en rolig grej, kändes ibland som ett datorspel. Mina känslor, värderingar eller hur jag egentligen är sattes väl lite på hold i och med det jag var med om. Så jag valde dom snyggaste bilderna jag hade, typ en mobilbild (selfie) som va ok, någon bild när jag skrattar, någon med Torsten, en helkropp och en riktigt snygg ”blogg” bild som jag har här på bloggen. Jag hade en mening i min profil, denna:
”Älskar långa män med humor” med någon tillhörande emoji

Tanken med det var att jag själv är lång och vem vågar fråga rakt ut ”Hur lång är du?” haha. På så sätt tänkte jag att en kort kille skulle förstå att jag var inget bra byte, vet inte riktig om alla fattade den poängen. Jag var en aktiv Tindrare, jag swipade så mycket så jag fick sockerdricka i tummen. Tinder är yta, det är bara så. Du gillar dom som du tycker är snygg inte för vad det står i deras profil. Jag var den mest ytliga tjejen just då, jag satte mig själv på en piedestal och lät INGEN komma innanför mitt skal. För mig var det kontroll. Men jag lika:de varsamt och under detta år som singel kunde alla kalla mig Stalker FBI Queen, jag kollade upp ALLT om varenda person jag pratade med.

Denna bild är från juni 2016 och jag ser bara olycka i dessa ögon. Jag fyllde läpparna något för mycket och jag vet inte riktigt varför jag tyckte denna bild passade på Tinder – haha.

Denna är från juli 2016 och jag blev singel inför sommaren och det kunde inte blivit bättre. Jag njöt över att få bo själv, vara mycket med mina underbara vänner, jag dejtade mycket och körde liksom bara på. En sak har jag lärt mig, livet går vidare och tiden läker allt. Vi lever för att överleva och varje person krigar på sitt sätt för just det.

Men en dag i april 2017 fick jag upp en väldigt speciell man i Tinder flödet. Jag dejtade en person just vid detta tillfället men som var inget att hänga i julgranen, jag tror att jag redan hade tackat för kaffet samma vecka eller veckan innan jag matchade med A. Jag kommer ihåg det så väl: Innan läggdags låg jag alltid och Tindrade och helt plötsligt dök A upp och jag tänkte direkt ”Han är för snygg för mig”, han vill säker ha en liten späd kicka som också var så snygg som honom – haha. Men äsch, jag likade och var så beredd på att det inte skulle bli någon match. Men där poppade det upp, IT’s A MATCH. Mitt hjärta hoppade ett varv och det tog säkert en halv minut så skrev A till mig. Ska jag vara ärlig så tänkte jag direkt: Han kommer vara en av dom tomtarna som bara vill ligga men när vi ändå är ärliga i detta inlägg så kände jag:
– Om jag får ligga med en sådan snygg karl så räcker jag upp handen direkt, haha.

Vi började skriva om allt och ingenting. Efter en halvtimme kände jag något konstigt, jag blev helt varm och började svettas. Sättet han skrev på, frågor han ställde och hela situationen var någonting jag aldrig upplevt. När man dejtar mycket och träffar många olika killar drar man med sig erfarenhet, vad man vill/inte vill ha men framförallt man lär känna sig själv. Efter ett tag frågade han mig om jag hade Instagram och där skrek jag rakt ut för mig själv: ”NEEEEEEJ, fan – nu kommer han tro att jag är en blond bloggare som bara tycker om smink och hår”

Att jag är skönhetsbloggare och tjänar pengar på att exponera mig själv på sociala medier har varit till min nackdel i mitt Tindrande/dejtande. Antingen tror folk just det jag skrev ovan, att jag är blåst. Eller har killar tyckt att jag är för självständig och blivit rädd för mig om ni förstår mig rätt. Jag ville verkligen inte att denna trevliga snygg-fan till karl skulle döma mig direkt. Även hur illa jag tycker det är så har inte killar samma koll som oss tjejer när det kommer till sociala medier, tyvärr. Jag drog ut på det lite mer men till slut gav jag han min Instagram och jag beredd på att han skulle sluta skriva.

Men här kommer vändningen, han tyckte det var så roligt och frågade massor om just hur sociala medier funkar, om mitt jobb och hur jag har lyckats med det jag gör. Han var helt tvärtemot alla, till och med mitt as till ex tryckte ner mig dagligen för att jag lyckades skapa en karriär på egen hand. Jag blev chockad och jag fortsatte svettas. Vi pratade på Instagram till 02.00 på natten och A frågade om han fick ringa mig istället. Där kände jag att han är en person jag hade kunnat prata i telefon med i flera timmar och min väckarklocka stod på 06.30. Jag skrev precis så och lovade att jag skulle ringa honom efter jobbet dagen efter.

När jag gick till tunnelbanan tidigt på morgonen fick jag ett sms från A där det stod något i stil med: ”Hoppas att du sovit gott och att du har en underbar dag på jobbet. Jag längtar tills du ringer ikväll.”

Jag var tvungen att läsa sms:et flera gånger, VEM har varit med om att karlar skriver ens? Sådär? Direkt? Varningssignal eller? Det ska alltid vara något spel: Vem skriver först, vänta 5 minuter innan du svara osv – eller hur? Jag fattade ingenting när jag fick sms:et men jag svarade på en gång och blev bara mer och mer nervös över vetskapen att ringa honom på kvällen.

Kvällen kom och jag drog ut på det till kl 23.00 och äntligen tog jag mig mod att ringa. Killen snackade skånska? KOM IGEN? Hur fan ska jag höra vad han säger? haha. Nej, skämt och sido. Från första minuten kändes det som att vi inte hade gjort något annat. Klockan 05.00 på morgonen la vi på, kommer aldrig glömma den natten. Några dagar senare stod vår första dejt på schemat, en promenad med hundarna. Vi gick i evigheter, A bjöd på en fika och vi hade så förbaskat roligt den dagen. Jag släppte allt, jag har aldrig varit så närvarande i nuet som då. Sedan så dum som jag är bjöd jag upp honom till mig på en kaffe, VARFÖR ELIN? Hur ska jag kunna hålla händerna borta från människan? Tänk om han bara vill ligga nu och sen hej då? Tankarna flög runt i huvudet som en tornado. Tror ni kan känna igen er?!

Men jag tror vi båda kände samma sak, eller såhär i efterhand – vi tänkte precis samma sak. Vi lät varandra vara tills A skulle åka hem, då fick jag livets kyss i ytterdörren och sedan sa vi hejdå.

Samma vecka skulle jag och Felicia åka till Bryssel tillsammans med Revlon. Vi smsade oavbrutet och ringde varandra hela tiden. Det blev sena nätter i telefonen och jag svävade på moln. Jag torterade Felicia under hela Bryssel-resan med förhoppningar och känslor. Jag kände i varenda cell i min kropp att det här är något annat än tidigare. Felicia som stod vid min sida, bokstavligen varenda dag efter min separation med mitt ex och hon var ett enormt stöd. Sen ett år senare får vi vara tillsammans i Bryssel och vara med i början av min livs kärlek. A och jag hade bestämt att ses direkt efter jag landat på Arlanda. Jag tog en taxi hem fort som attan och aa: från den dagen har vi suttit ihop. Vi fann varandra, vi blev den perfekta matchen för varandra.

Det har alltid varit enkelt med A och mig. Vi har aldrig behövt säga: ”Är vi tillsammans nu? Har du tagit bort Tinder? Hur känner du för oss?” Allt föll sig naturligt och för varje dag som går vill jag tacka dessa högre makter som fick ihop oss och att tiden var inne – för båda.

För att dra ihop säcken på frågan så är Tinder eller internet dejting ett lotteri. Du kan dra fram siffra efter siffra och du hoppas varje gång att det ska stå 1 som är ditt vinnarnummer men varje j*vla gång står det t.ex en 3a eller 8a. Det handlar om att finna rätt person vid rätt tillfälle och när du själv är som mest öppen för att träffa just rätt person. Men är det något tips jag verkligen kan ge är att aldrig upp, Tindra tills det är slut i halva världen för en dag kommer du få ditt vinnarnummer. Men man måste ge det tid, energi, mycket skratt och tårar innan turen är din. Jag säger alltid att du får det du ger och jag har alltid försökt att tänka precis så. Släpp lekar, vem som ska skriva först eller försöka vara något du inte är: vill du träffa människan – SKRIV DET. Svarar inte han dig, ne men då är han väl inte intresserad – släpp gå vidare hejdå. Jag gjorde allt väldigt komplicerat innan men jag lärde mig att är det rätt så är det lätt.