Hej mina fina, underbara läsare!

Först, hur mår ni?! Som ni kanske har märkt så har jag tagit en liten paus från bloggen – min andra någonsin tror jag. Som jag beskrev i början på veckan så höll motorn på att börja brinna, jag är som sagt helt slut – speciellt psykiskt. Men jag krigade igenom dagarna på salongen, sedan har det varit något varje dag men jag har kopplat bort en hel del i alla fall. Jag pratade med er på storyn i veckan och där fick jag enormt mycket kärlek tillbaka från er och det kändes så bra efter vårat ”snack”. Jag märker att jag har många som följt mig under många år och även om jag inte känner er personligen så betyder alla ord lika mycket. Jag är tacksam över varenda person som följer mig, verkligen. Jag tog ett beslut i början på året att skärma av en del privat, att inte dela med mig på samma sätt som tidigare och framför allt sluta livs-hetsa – missade ni det inlägget tidigare så finns det att läsa här (klick).

Men det gör mig inte till mindre människa för det. Jag är ingen robot som bara lever life hela tiden utan är precis som alla andra, jag råkar bara ha sociala medier som arbete. Bloggen har följt mig under så många år, genom olika skeden i livet och är en del av mig som person. Ni som följer mig ger mig enormt mycket bensin och det är ni som är anledningen till att jag fortsätter. Jag har inte behovet längre att visa upp mig, få bekräftelse eller hungern för att visa det ”perfekta” livet – för det kommer aldrig uppnås. Jag har själv funderat på vad jag vill läsa, vad inspireras jag utav? Jo, olika typer av personligheter och människor. Fuck det perfekta livet, helt ointressant.

Kjol & Tröja: MANGO – Skor: INUIKII Väska: Zara

Jag kommer fortsätta, så länge ni följer mig och jag tänker fortsätta med att ge er vettiga, lärorika, smakrika och halvt onödiga inlägg ibland också. Känslan att du, just du som läser min blogg har fått hjälp med ditt skadade hår genom min blogg, du som funnit din favorit foundation eller du som känner dig mer självsäker efter några år tillsammans med mig – DEN känslan är obeskrivligt, underbar i min själ.

Klänningen är från Valerie!

… men annars då?! Jo, Skåne-familjen har spenderat helgen tillsammans med oss. Vädret har väl inte varit glasklart så vi valde att se nya Aladdin filmen på bio – SE DEN. Det var längesedan jag skrattade så mycket, wow – Will Smith är ett geni. Vi började på VIGÅRDA för en burgare, inte glömma tryffelmajon.

Sedan åkte vi hem för vin och chark. Vi satt resten av kvällen och bara pratade, åt gott och hade det riktigt bra helt enkelt.

Torsten är helt fantastisk. Han känner av att jag inte riktigt är 100% i måendet och är på mig hela tiden. Den här kärleks-bomben han varit trofast vid min sida i 8 år och vid varje tufft skede i livet är det samma visa – han släpper inte mig ur sikte. Jag är rädd för min kärlek till honom: den är helt obeskrivlig.

Idag gick hela familjen upp och åt frukost tillsammans innan Skåne-familjen skulle åka tillbaka hem. Sedan kom A’s polare hit och hängde med oss ett tag. Efter det gick vi ner till Strömma Krog och tog en lunch, pasta tomatsås – livets mat. Vad skulle livet vara utan pasta, totalt ingenting….

Nu på kvällen har vi varit och firat min största stjärna i livet som fyller 30 år idag. Vi käkade med familjen och till slutet av sommaren vankas det pangfest med alla vännerna. Kan inte fatta att hon blivit 30 år, att tiden ens gått så fort? Vi har gått igenom så mycket tillsammans och Nicole är en person som betyder allt för mig. Det är få vänner jag har där jag kan vara helt 100% Elin med, finns ingen annan som stöttar och förstår mig som hon. Att jag fått dela hela 20-eran tillsammans med henne är min vinstlott i livet hittills (strax efter kommer A) ;). Man måste vårda sina vänskapsrelationer precis på samma sätt som en partner: med kärlek, respekt och kompromisser. Jag har svårt att sätta titel på henne, hon är mer än en syster, vän låter fattigt: så min livslånga partner genom hela livet. Grattis på födelsedagen älskling, jag kommer över sträcket nästa år jag med ❤️

När Stureplansgruppen var ens familj, när ”ask-blont” hår låg nedgrävd någonstans och när livet inte hade några konsekvenser. Nu har tiden gått så pass långt så jag härmed kan säga: ”Det var tider deeee” på rent Gävle-mål!