Vi går rakt på sak med del två utav min Lecce guide. Men först vill jag verkligen tacka er för all fin respons, så roligt att ni uppskattar att jag delar med mig utav resan. Oftast brukar läsare inte tycka om när influensers ”reser utomlands” men detta ställe är för fint för att ignorera att tala om. Ni som missade min första del – klicka er in (HÄR).

Ni har fått se den västra sidan (insidan av klacken) där sandstränderna bländar oss flera kilometer mot horisonten. Men nu ska jag ta er till den andra sidan – utsidan utav klacken. Här kommer ni till klippor, grottor och det där perfekta stället för bilder. Vi satte oss i bilen en morgon och styrde mot San Foca (Melendugno) och Grotta Della Poesia som ni ser på bilden ovan. Det tog ca 30 minuter från kärnan i Lecce där vi bodde. Just den här dagen skiftade det med vädret, lite mer moln än vanligt och blåste rätt mycket. Tydligen så väljer man kust utifrån hur det blåser men man kan inte veta säkert.

Ord kan inte beskriva hur vackert det är, vattnet, klipporna och känslan är väldigt ”gå och sätt dig någonstans bara”. Detta är bara natur och man måste passa vart man sätter fötterna. Det var rätt mycket folk och många hade speciella skor för klipporna när dom badade, det missade vi. Därför vågade varken jag eller A hänga med alla som hoppade ner i vattnet (som ni ser på första bilden). Italienarna är inte så komplicerade, dom tar sin handduk, parasoll och varandra – sedan hänger dom så hela dagen.

Vi valde att fortsätta vår värd till Porto Miggiano som var bländade vackert. Vi hängde några timmar på en Beach Club som heter ”19SummerClub” där dom hade en pool med sandbotten och fantastisk utsikt. Man kunde även gå ner från den långa stentrappan för ett dopp i det blå – som ni er på bilden ovan. Just denna dag var den enda med lite sämre väder vilket var trist för jag hade velat se allt detta med TIPP TOPP väder.

Jag sminkade inte mig på hela resan. Jag hade med mig hela sminkbordet men det var enorm skönt att vila huden och jag fixade inte ens håret. Jag tvättade håret, la i all fukt jag kunde och lät det självtorka. Men nu ska vi prata om den underbara maten. Av någon konstig anledning så fotade jag minst mat, kan vara för att man satt i mörka gränder och åt. Södra Italien bjuder på enkla pastarätter med tomatsås, musslor, skaldjur och det är mycket fisk här nere. Pizzorna är dock helt oslagbara, aldrig ätit något godare. Man tar alltid in ostar, skinkor och mina favoriter – Pittule som är friterade degbollar som smakar himmelskt. Dom har speciella lokala pasta sorter som man inte får missa, dessa går också att köpa med sig hem (som vi gjorde givetvis). Sedan har dom en bakelse som finns överallt – Pasticiotto. Det är som en frasig sockerkaka med vaniljfyllning, svårt att beskriva men dessa äter dom överallt. Smakerna är helt annorlunda här nere: all frukt, grönsakerna, kaffet – you name it. Allt smakar så mycket mer och till och med pastan är annorlunda.

Är det någonting man inte får missa så är det en kväll på Spiriti Gourmet. Pizzorna är väldigt speciella och mätt blir man, tro mig. Bara tomatsåsen ger en gåshud och degen är så luftig och inte alls tung.

A kände han som äger restaurangen så efter huvudpizzan fick vi in en Nutella pizza som var brutalt god. Jag är förvisso ingen choklad-person men till och med jag dreglade över den. Vi krigade verkligen för att kunna äta upp men det gick inte. Ni vet när man får något gratis, då vill man äta av tacksamhet också – haha. Men som TUR var satt det en familj med två barn bredvid oss. En liten kille på kanske 6 år kom fram till oss och frågade
– ”Ursäkta, vad är det där?” och pekade på den maffiga Nutella Pizzan som vi knappt ätit utav.
Vi sa glatt var det var och A frågade den lilla killen tillbaka:
– ”Vill du ha?”

Jag har aldrig sett ett par ögon så stora och ut kom ”OMG, yes please”. A gick över med pizzan till dom och barnen blev så glada. Familjen var halv italiensk/amerikaner och vilka väluppfostrade barn. Vi skrattade lite och efter ett tag kom båda killarna fram och tackade för att dom fick smaka. Där kände jag känslan hur det är att leva här nere. Dom hade råd att köpa in 10 Nutella pizzor, det handlade inte om det utan mer att man delar på saker med varandra.

Utsikten från vår balkong, mysigt att vakna upp till varje morgon!

Nu ni, nu kommer vi till resans bästa dag – båtfärden. Vi tog bilen till den mysiga staden Otranto som ligger 45 minuter från Lecce. Här var det betydligt mer turister men HERRE-MIN-SKAPARE så vackert. Här går vi mitt i staden och människor har redan börjat plaska i vattnet strax innan 08.00 på morgonen. Här ifrån valde vi att hyra båt för att spendera hela dagen ute på vattnet för att kunna bada i dom gömda vikarna som man inte kan ta sig till med bil. Jag hade velat spendera mer tid i den här mysiga byn, wow.

Den här känslan var obeskrivlig. Det är väldigt djupt men du ser ändå den vita botten från båten, att det ens finns dessa ställen. Att hyra båt kostade 140€ plus bensin (vi åkte upp för 20€) – för en hel dag. Det blåste mycket ute på vattnet så vi vågade inte åka för långt bort. Inne i vikarna var det stilla men vi hade inte hyrt en för stor båt så den flög rätt mycket upp och ner bland vågorna, haha.

Well, detta tyckte min man räckte att ha med dig en hel dag ute på en båt. Jag är en person som planerar mycket och ser oftast till att man har nödvändiga ting med sig. Jag är den som håller A’s pass, biljetter och ser till vart vi ska – haha. Eftersom A har stenkoll på allt här så blir det mest att jag hänger med, där faller mitt planerar-tänk. Vi fick kylväskor med på båten och jag såg andra som skulle ut på havet packa med sig hela skafferiet. Jag letade efter en Supermarket men när vi väl kom fram till båten så ”hinner vi tydligen inte det” haha. Så snabbt in på ett bageri så plockar han på sig detta och 6 vattenflaskor, haha. SÅ – nu drar vi. Ja, vad ska man säga – lack blev jag när båda är hungriga och att vara ute på havet, simma och vara i den värmen är påfrestande. Här ser ni två Pasticiotto, dom längst ner till höger. Han fick äta upp detta med en supermiddag på kvällen!

Det blev mycket rödvin och chark, oslagbart gott!

Allt är väldigt chill här, man dricker/äter gott och njuter av stunden på något vis. Man ser ingen fylla eller drägliga människor utan barn, gamla, unga hänger tillsammans och bara är.

Man tar en glass på vägen och strosar runt bland dom lokala butikerna. Jag som inte är ett fan utav glass, men här – OMG. Går inte att jämföra med något!

Man ska vara medveten om att detta är ingen resort-resa utan man måste vara nyfiken och klara sig själv. Jag hade den fördelen att A bott här och även kan språket. När vi ändå talar om det, dom varken kan eller vill prata engelska här. Jag får oftast sitta som ett fån och inte förstå ett skvatt för dom menar typ: ”Kommer du hit får du lära dig Italienska”. Det blev mycket översätta och jag kan tycka det blir en betydligt svårare resa om jag inte hade A med mig – pga språket. Tro inte att menyer eller andra självklara saker står på engelska, hell no. Men allt går såklart, vi har klarat oss med teckenspråk i urminnes tid. Dom är liksom så stolta där…

En annan sak, dom tar betalt för allt. Vi ville stryka tre plagg på hotellet. Enligt Italiensk lag får man inte ha strykjärn på rummen så dom erbjöd sig att fixa det, den notan hamnade tydligen på 54€ – galna blev vi. Dom letar fel på bilen vi hyrde för att kunna ta betalt för repor som inte finns, du får betala skatt för att ens vara där (går via hotellet) och parkering vart du än ska. Bensinen är dyrare än hemma och vägarna är svåra att köra på, låt den bästa köra bilen.

Men ska man åka hit: MÅSTE man ha bil för att du ska kunna ta dig runt på alla ställen.

MEN:

Det positiva överväger allt. Vädret, maten, stränderna, klipporna, naturen och hela känslan här nere är ren lycka. Man får koppla på den självsäkra, pitbull attityden så du talar samma språk som dom. Vi bestämde precis vad vi skulle göra dag för dag, då hann vi planera och få ut det mesta utav dagarna. Vi bokade bord på vissa restauranger, vi kollade upp många på TripAdvisor och A hade några favoriter.

Frukost äter dom inte så välj ett hotell med frukost – annars får du leva på croissant och espresso. Annars är det billigt här, speciellt maten. En charkbricka, en flaska rödvin, varsin pastarätt för ca 50€ – då är det oslagbar mat och vin. Det som förstör är att dom som sagt tar betalt för onödiga saker, annars kan man leva otroligt billigt här. Det är också det mysigaste stället jag varit på, rent och fräscht.

Jag fyller 30 år nästa år och jag vill åka hit igen, åka runt i några veckor och utforska mer. Jag vill ta med mamma och pappa, det vore så mysigt. ÅK hit vänner, det är värt den jobbiga resvägen hit men så väl du är där så vill du inte åka hem. Men man får inget gjort åt dig utan man måste ta för sig och fixa allt själv.

Jag hoppas ni fick upp ögonen för det så kallade ”Europas Maldiverna” och har ni några andra funderingar som jag har missat – kommentera bara. A står också här till er tjänst om ni vill ha grundläggande info. KÄRLEK!